VILGOTS SURDEGSBAGERI
”Jag går väldigt mycket på känsla och envishet i livet”
Det är mitt i den mörka vintern. Ett tätt lager snö ligger över Våxtorp, en sömnig liten sydhalländsk by några mil inåt landet från Laholm, nära den skånska gränsen. Vinterkylan är slående, men i det röda trähuset med vita gavlar där Vilgots Surdegsbageri är inhyst, varvar Felicia Garellick upp.
– Det känns gött i hela kroppen när det kommit snö. Jag blir trött av mörkret, snön ljusar upp allt igen. Det piggar upp.
Felicia Garellick är ägare av surdegsbageriet, entreprenör och allmänt energiknippe i den lilla byn. Hon är rastlös; dras ständigt mot nya projekt och har gärna mycket folk runt sig. Men just idag är det påtagligt lugnt i caféets lokaler.
– Sådana här dagar är både härliga och skittråkiga. Nu finns det ju tid för en massa projekt som jag förverkliga. Vi ska göra om i caféet, en bardisk ska byggas, tapeter ska bytas, hemsida ska designas … And so on. Nu kan man ju passa på att gå hem från jobbet i tid också.
Vägen till det underbart pittoreska bageriet av idag är minst sagt brokig. Idén formades för fyra år sedan, då Felicia var mammaledig. Hon bävade inför tanken av att gå tillbaka till en anställning, och som relativt nyinflyttad i byn var hon uttråkad och kände sig lite ensam. Hon behövde helt enkelt ett projekt.
Varför var vägen till bageriet brokig?
– För det första har jag ingen utbildning. Jag går väldigt mycket på känsla och envishet i livet, och med bageriet var det samma sak. För det andra var lokalen vi är i idag fallfärdig när jag hyrde in mig. Fokus blev på att få färdigt bageriet så att jag kunde börja baka. Den övriga renoveringen fortsatte samtidigt som jag sålde bröd, bullar och kakor i trädgården. Kaféet har varit öppet sedan 2021. Felicia anställde snabbt en medarbetare, och lite senare en till.
– När jag tittade på bilderna på de första bröden skrattar jag. De såg ju inte kloka ut! Sedan är jag ju väldigt självkritisk, i mitt huvud finns det alltid något man kan utveckla och göra bättre. Grejen med mitt bageri är att vi gör surdegen utan jäst, vilket är en mycket svårare process än med jäst. Den höga svårighetsgraden tror jag är nödvändig, för jag tröttnar generellt sätt väldigt snabbt på saker och ting.
Är bageriet i fara då med andra ord?
– Haha, nej. Här får jag ju hela tiden utmaningar. För några veckor sedan hörde en kille av sig och ville beställa 30,000 korvbröd. Han skulle sälja lyxig korv och ville ha handgjort bröd. Jag hade aldrig bakat ett korvbröd, men jag kunde ju prova och se vad han tyckte. Han blev svinnöjd. Det är sådana saker som händer då och då, som gör att man inte tröttnar.
Felicia Garellick beskriver sig själv som en person som älskar att få bestämma och som är dålig på att ta order. Och som därför aldrig gillat att vara anställd.
Var det en mognadsprocess som ledde dig hit, till att starta eget?
– Jag kommer från en familj av egenföretagare. Pappa jobbar med kläder, mamma är konstnär, min styvpappa är föreläsare, mormor är känd konstnär och min syster är filmfotograf. Alla har gått sin egen väg, och det har jag också gjort, på mitt sätt.
Felicia växte upp i Frillesås, söder om Göteborg. Hon gick gymnasiet i Göteborg och flyttade därefter runt i Sverige och världen innan hon tillslut fann kärleken och tryggheten i Helsingborg.
Men livet i sundets pärla blev inte långvarigt. En deal med pojkvännen gjorde att flyttlasset snart gick till Våxtorp, en liten by i gränstrakterna till Skåne. För att känna att inte livet gått i stå öppnade hon ett café. Resten är historia.
– Missförstå mig inte, jag älskar Hallands inland. Men hade jag fått drömma hade jag bott närmare havet. Vi är sugna på att köpa en van och göra om den till en foodtruck, så man kan komma ut på vägarna lite mer. Vi har alltid haft en campervan. Den senaste var helt klart den bästa vi haft, men vi fick sälja den för att lägga pengarna i inventarier till bageriet. Men alltså, tänk att kunna köra iväg till kusten, sälja bröd och bo vid havet. Drömmen alltså.
Vad driver dig till havet?
– Friheten. Havet är så stort. Varje gång jag är vid havet är det som att det ger mig en stor kram. Jag känner mig så omhållen. Jag älskar det klara vattnet, att kunna se botten och alla saker som sker under ytan, men älskar också när det är superstormigt. För mig är det en metafor för mitt känsloliv, havet svänger snabbt från lugnt till stormigt och det gör det mig också. Jag lever mycket för kickar. Kallbad ger mig en superskick, långt mer än mycket annat.
Vilken vacker beskrivning! Hur känns det då när det är lågsäsong, och det inte finns så mycket som ger dig utlopp?
– Det är svårt att behålla lugnet under lågsäsong. Att ha tillit, för så här är det: våren kommer att smälla hårt, och helt plötsligt är caféet helt knökat med folk. Men just nu, jag vet inte… Jag blir lite sorgsen, här står man med så goda grejer att erbjuda, varför går inte folk ut?
Jag går igång på att känna en tillhörighet, att jag kan bidra med något. Annars är livet tråkigt. Detta blev en väldigt fin grej tillslut, att öppna bageriet och på så sätt vara en del av byn. Jag har alltid haft mycket att säga, har aldrig kunnat vara tyst.
Så det är du som leder surdegsrevolutionen i södra Halland?
– Jepp! Min nisch är ju att vi bakar hantverksmässigt och utan jäst. Just den hantverksmässiga delen finns inte i Laholms kommun. Vi är nördiga på hantverk och råvaror. Kunden ska få en upplevelse när de kliver in genom dörren.
Felicia fortsätter:
– En grej som vi verkligen lyckats med är att skapa en stämning som för samman folk. Kunderna kan komma ensamma eller i sällskap, men allt som oftast tar de med sig en kopp för att sedan börja prata med bordet bredvid. Det är så härligt osvenskt.
